Järn och igenkottar

Såg Anders Södergren åka skidor igår och det var nästan som i fornstora dar, när svenskarna dominerade. Enda skillnaden var att ledningen bara höll till en kilometer före mål, sedan flög de andra förbi. Strunt samma, Söderberg körde så hårt han kunde och det räckte ändå till en femteplats. Det är ju för övrigt lite märkligt att vi stirrar oss så blinda på just medaljer. Det är ju inte något allom givet att just tre stycken ska firas efter en tävling. Hade, någon gång för länge sedan, de som bestämmer bestämt att fyran får järn och femman sten så hade vi ju firat Söderberg som en hjälte igår. Det tycker jag vi borde gjort ändå. Tycker att man borde införa medaljer för fyran och femman också. Fast det är ju lika godtyckligt det, förstås...

Tittade på Royal League igår och Kalmar spelade med sin sedvanliga igelkottstaktik. Den höll - som vanligt - på att lyckas men skillnaden var att man missade de lägen som kom. Är det någonting jag lärt mig om fotboll de senaste åren så är det att chanserna måste sitta om man ska spela igelkott. Kolla på Grekland i EM och kolla på Chelsea i Premier League. Visserligen skapar Chelsea ofta tillräckligt med chanser för att inte behöva sätta alla men annars är deras signum verkligen att aldrig släppa in några mål och sätta den en eller två chanser som dyker upp.

Jag vet, inte så vältajmat att skriva att Chelsea är så bra när de just fick stryk med 3-0 i helgen mot Middlesbrough av alla lag men det kanske är enda gången som Chelsea är intressanta under årets säsong. I Premier League ska tilläggas. I Champions League finns fortfarande mycket att bevisa.