Cykelsporten har knarkat ihjäl sig själv

Läste en rubrik på text-tv igår: "Tre dopade i girot". Skulle varit en större sensation om det stått att tre av cyklisterna inte varit dopade. Min relation till cykelsporten har gått upp och ned genom åren men aldrig varit sämre.

Från början tyckte jag att cykling var en ganska trist sport men efter att ha slötittat lite grand på Eurosport insåg jag att det fanns en viss tjusning. Inte minst Roberto Vacchi hjälpte till att sälja sporten. Det gick till och med så långt att jag mer eller mindre kunde se hela etapper av Tour de France men sedan kom dopningsfallen tätare än Afonsomål i Holland. Och det var inga dussinlirare som åkte fast utan de allra största stjärnorna.

Det som var ytterligare frapperande var att det var en tidning som avslöjade de dopade cyklisterna, Cykelförbundet själva var tydligen inte särskilt intresserade av att avslöja sina stora stjärnor. Antar att det inte är så bra ekonomiskt.

Nu för tiden ser jag en sport som känns falsk och Vacchis upphetsning vid utbrytningar går inte längre att ta till sig. Fast kanske är det ärligare i cykelsporten än i någon annan sport: Om alla är dopade är ju tävlingen på lika villkor. Men det är inte så kul värld att leva i en värld där idrottsutövares både nuvarande och framtida hälsa offras på mammons altare.