7-2-5

Sveriges nya uppställning skrivs 7-2-5. Kanske några spelare för mycket på plan och definitiv för många medaljer. För många för SOK som innan spelen skrev ner medaljmålen från elva till sju. För många för att man ska ha tid att uppskatta varje enskild medalj. Snacka om feltajmat mästerskap att ta en efterlängtad medalj (läs: Anna Ottosson och damcurlarna) om det nu är mediauppmärksamhet man suktar efter. Men det kanske det inte är. De kanske bara ville visa för sig själva och sin närmaste att det kunde göra det. Att de kunde ta medalj, att det kunde hamna i historieböckerna.

Skickar en tanke till Markus Näslund. Killen som var en ynka andraassist från att vinna poängligan i NHL och en ynka ljumske från att vinna OS. Fast kanske hade Sverige inte vunnit med Mackan i laget? Jag vet inte men det jag vet är att jag alltid hellre har en Tomas Holmström i laget än inte. Fast jag hade ju å andra sidan Klas Ingesson som favorit i 94-laget. Men det är ju knäppt att Holmström ska komma in som reserv. Utan skador och återbud hade Bengt Åke inte stått där med Holmström och Kronwall utan med Näslund och Öhlund. Och kanske inte vunnit. Jaja, nu har den gyllene generationen vunnit och då ska inte ens jag klaga på mediehaussningen av Peter Forsberg.

Men det jag tänker klaga på är masstarten i en femmil. Det ska vara individuell start. Det är en av det mest spännande tävlingarna på hela OS och nu är man bestulen på den. Masstart är verkligen inte samma sak och när en rumän leder halva loppet måste det väl ändå säga något? Jag vet att jag inte är ensam om denna åsikt och därför hoppas jag att de snarast gör någonting åt det. Som Torgny Mogren sa i radio igår: ”fem mil är för kort för att starta samtidigt.” Härligt att fem mil på skidor kan vara för kort.