De senaste åren har ytterspelet i fotbollsvärlden blivit allt mindre klassiskt, i den meningen att man idag sällan ser yttrar som slickar kanterna. De få som finns idag är närmast kvarlevor från en svunnen tid, till exempel Ryan Giggs.

Idag bryter yttrarna istället in i mitten och söker skott och passning istället för att komma runt på sin kant och slå inlägg. Med intåget av 4-3-3 och 4-2-3-1 finns ju inte ens den klassiska yttern med på pappret utan är omgjord till anfallare. Och även lag som spelar 4-4-2 använder sig inte alltför sällan av en innermittfältare på en av ytterplatserna.

Inget ont om denna utveckling men en tanke är att om nu ytterspelet inte ser ut som det en gång gjorde, varför envisas då tränarna med att spela vänsterfotade spelare till vänster och högerfotade till höger? Vore det inte bättre, om målet ändå är att bryta in i banan, att de fick byta kant? Tänk vilka skottlägen som nästan automatiskt skulle uppstå.

Sedan behöver ju inte det betyda att yttrarna bara bryter inåt för skott men jag tror att spelarna idag, med all den träningsmängd de har i sina ben, klarar att slå de där inläggen med "fel" fot.

Tänk vilka skottlägen - och vilka mål - det skulle bli om man spelade till exempel Steven Gerrard till vänster Arjen Robben till höger.

Men det är väl som när vissa spelare ständigt får speltid i ett lag och ingen förstår vad han har där att göra. Kanske ska man lita på att tränaren, som ser spelaren spela varje dag, har bättre koll. För inte kan det väl vara så att de bara inte tänkt på att det faktiskt går att byta kant på spelarna när spelet förändras?