I fortsättningen ska jag lita på mig själv

Det är förgrymmat att man ska hasta iväg ett tips som inte tar sina egna djupare funderingar på allvar. ” Det känns som om Linköping redan försatt sina chanser att rubba Färjestad när man förlorade första matchen” skrev jag efter semifinal 1. Tänk så fel man kan ha, men påminner – som en slags ursäkt – om att jag påpekade innan slutspelet började att Färjestads svajiga målvakter skulle kunna märkas i en semifinal. Vilket det också gjorde.

Kul final, förresten, med Linköping mot Modo, men känns det inte lite anonymt? Även om Modo har hemvändarna Sundström och Svartvadet så är LHC:s stora stjärnor Mange Johansson och Tony Mårtensson. Jag tycker att de är mycket bra både två och ganska underskattade men samtidigt är de ju något anonymare än exempelvis Jörgen Jönsson och Johan Davidsson. Hur som helst, jämnt är det och jämnt blir det men jag tycker att Linköping känns tyngre. Tror att det avgör och mitt tips om 4-2 i matcher till LHC står fast.

Nu över till något helt annat: 3-0 mot Argentina. Tyvärr inte i fotboll men väl i tennis. Första semifinalplatsen på sex år för svensk tennis och det känns ju faktiskt ganska kul och väcker samtidigt frågan: Hur kunde Sverige vinna? Att Sverige förlorar mot Nordirland i fotboll kan lätt förklaras av att fotboll är en lagsport och att summan av delarna ganska lätt kan över- (och framför allt under-)stiga de enskilda spelarna. Men i tennis?

Hur kan det komma sig att de svenska tennisspelarna just i Davis Cup kan besegra spelare som ligger bra mycket högre på världsrankingen? Det är imponerande att lyckas få en lagkänsla i en så individuell sport som tennis och det är väl det som är förbundskaptenens stora uppdrag. Laguttagningen är ju ofta ett självspelande piano men att bygga team spirit, som det heter i business-, managment- och den den svaga svenskans värld, det är en konst. Kanske är det där Mats Wilanders styrka finns?

Fast å andra sidan är det första gången på sex år som vi går till semifinal, men det kanske trots allt är bra jobbat: De svenska spelarna har ju inte direkt rosat marknaden de senaste åren och inte ser det ut att bli någon bättring heller. Och då får man vara glad åt en semifinalplats i Davis Cup.