Skylla sig själv?

Kanske får man verkligen skylla sig själv när man försöker tippa slutspurten av Elitserien. Jag, liksom Skellefteå, gick på en riktig mina i SAIK:s match mot Frölunda. Det ser ut att bli kvalserien för Skellefteå trots att man slagit rekord för antalet poäng för en nykomling i Elitserien. Tungt! Och risken är nog stor att laget åker ner i Allsvenskan. Dels har man ju inte direkt något lysande facit i Kvalserien och dels så har man nog inte varit inställda på att spela kvlaserien den här säsongen. Nu är det ju inte klart att det blir så heller men mycket talar i dagsläget för det. Men det hinner nog svänga ett par, tre gånger till på de två omgångar som är kvar.

För övrigt har vi ett konstigt scenario alldeles runt hörnet. Om Linköpng slutar sexa, Luleå eller Djurgården sjua och Frölunda åtta kommer följande att hända. Seriesegrarna Färjestad väljer mellan sjuan och åttan och tar då förstås Djurgården eller Luleå. Då får tvåan HV71 välja mellan Frölunda och Linköping. Snacka om pest eller kolera. Däremot kan trean välja att istället möta den troliga, och mycket formsvaga, femman Timrå.

Släpp kvartsfinalvalet fritt, låt ettan välja mellan lag fem till åtta, sedan väljer tvåan fritt och sedan trean på de två lag som är kvar. Visst, det kanske drabbar femman i serien men det känns ändå rättvisare än att det drabbar tvåan.

Ensam Ersberg, laddande Linköping och torkande Timrå

Slutspelsjakten går vidare men, tro det eller ej, det händer saker i andra änden av tabellen också. Det mest anmärkningsvärda är väl att Erik Ersberg släppt in tolv mål på sju perioder och nu senast blev utbytt. Undrar om det beror på stora slutspelsdarren eller på att HV-utespelarna gett upp tanken på att fånga in Färjestad och istället åker omkring och gör ingenting. Utom möjligen att mentalt ladda för slutspel.

Linköping verkar kommit igång ordentligt och frågan är om de inte går om Timrå i tabellen till slut. Kanske är det av akademiskt intresse men det måste kännas skönt att gå in i slutspel med den form som LHC har.

Omvänt då för Timrå som faktiskt ledde serien efter första tredjedelen men hade man räknat tabellen från november hade det blivit kvalserie för Timrå. Laget har gjort mer än ett mål två gånger de senaste nio matcherna. Och då var en av de gångerna senast när man gjorde två mål sista minuten vid ställningen 1-5. Någonting är galet i Timrå och om jag fick välja skulle jag gärna ta dem i kvartsfinal. Återstår att se vem som får den turen, nitlotten blir med största säkerhet att få Linköping.

Streckstriden är inte mycket att säga om. Hade de som lägger matcherna bestämt matchordningen efter varje omgång kunde de inte gjort det bättre än så här: Alla sex lagen kring strecken möts ikväll. Mest spännande är på sätt och vis Skellefteå-Frölunda där det skiljer 15 mål i målskillnad från lagens senast spelade match. Trots det tror jag att Skellefteå vinner ikväll och att det blir kvalserie för göteborgarna. Vi får väl se!

Osannolikt osannolikt

Det finns inte många ord kvar för att beskriva det inferno som råder kring strecken i Elitserien. Alldeles strax kommer mina tankar om det men först en liten tanke. I och med att det är så jämnt kring strecken glöms det bort att det är otroligt jämnt på alla platser i tabellen där inte Malmö befinner sig.

Färjestad leder med sex poäng men har två matcher mer spelade än HV71; kampen om att få hemmaplansfördel genom hela slutspelet är hård. Det skiljer en poäng mellan trean Brynäs och femman Timrå. Både hemmaplansfördel och en möjlighet att få möta lag sex i Elitserien står på spel. Men visst, i förhållande till streckstriderna är ju det här hur ointressant som helst.

6 Luleå 68p
7 Skellefteå 68p
8 Djurgården 67p
9 Mora 67p
10 Frölunda 66p
11 Linköpin 66p

Djurgården och Frölunda har en match mer spelad medan Mora och Djurgården är de lag
med bäst form av de här lagen. Så här ser det återstående spelprogrammen ut:

LULEÅ:                             Timrå (h), Malmö (b), Mora (h), DIF (b), Frölunda (b), Brynäs (h)
- Möter inget topp-4-lag, alltså bara matcher mot konkurrenterna om slutspelsplatserna.

SKELLEFTEÅ:                 Linköping (b), Modo (h), Färjestad (b), Frölunda (h), HV71 (h),
HV71 (b)
- Möter alltså ingen av de tre bottenlagen och topp-2-lagen tre gånger.

FRÖLUNDA:                    Modo (h), HV71 (b), Skellefteå (b), Luleå (h), Timrå (h)
- Bara två bortamatcher kvar.

LINKÖPING:                    Skellefteå (h), Timrå (b), Malmö (h), Mora (b), Brynäs (b),
Djurgården (h)
- Möter bara ett topp-4-lag och de fyra lägst placerade lagen SAIK, MIF, Mora och DIF.

DJURGÅRDEN:              Mora (h), HV71 (h), Luleå (h), Malmö (b), Linköping (b)
- Har tre hemmamatcher kvar men avslutar med två borta. 

MORA:                              Djurgården (b), Brynäs (h), Luleå (b), Linköping (h), Modo (h),
Modo (b)
- Hälften av matcherna mot Brynäs och Modo plus ytterligare en mot Luleå. 

När jag tittar på det här och försöker sluta mig till vilket lag som har det bästa
utgångsläget väcks onekligen en hel del frågor: 
*Är det verkligen en nackdel att få möta topplagen, laddar inte de bara för slutspel?
Tydligaste exemplet är väl Skellefteå som möter HV71 två gånger i rad de sista två
matcherna. HV kan redan ha vunnit serien och bara vila sig. För att inte tala om att
de inte vill visa någonting, om läget är sådant att de kan få möta Skellefteå i kvartsfinal.
* I en så jämn serie, spelar det någon roll vem man möter?
* Kan man möjligen räkna in Timrå på 77 poäng och en match mer spelad bland
strecklagen, eller är de för starka nu när de fått tillbaka så mycket folk från skador?
Laget har gjort sex mål på de senaste sju matcherna…
* Kommer topp-4 göra allt för att inte komma fyra för att slippa möta Timrå som
kanske kommer igång lagom till slutspelet när man fått tillbaka de skadade spelarna?

Så många frågor och så få svar. Luleå har hela tiden känts som om de är klara för
slutspel men nu befinner även de sig väldigt inblandade i strecksmeten. Kanske inte
något de räknat med, blir de spända nu?

Nåja, här kommer mina gissningar, antagligen inte bättre än någon annans men
troligen inte sämre heller. Så här slutar tabellen:

Luleå 79p
Skellefteå 74p 
Djurgården 74p 
Mora 72p
Linköping 71p 
Frölunda 68p 

Varför det slutar just så här? Luleå är för bra, LHC och Frölunda för nervösa,
Skellefteå har ingenting att förlora och Mora är kanske lite för nöjda över att
slippa kvala. Djurgården går väl till slutspel på gammal vana, även om traditionen
bröts förra året.

En osvensk skalle?

Maken till vinnarskalle var det länge sedan jag såg sitta längst upp på huvudet på en svensk. Anja Pärson har knappt kommit i mål i en enda tävling i vinter (nåja, en lätt överdrift) och så är det VM på hemmaplan. Då bestämmer hon bara sig: Jag ska vinna. Och så gör hon det.

Vissa människor verkar ha den egenskapen och den kanske inte är så sympatiskt i det vardagliga livet (tänk att ha en chef som var likadan) men i idrottens underbara värld är det häftigt att skåda. Vet inte vad den kommer ifrån, den där egenskapen, den där metala dispositionen eller vad det nu är. Men den är otroligt imponerande.

Möjligen är egenskapen inte alls osvensk med tanke på att det ändå funnits ett par "Anja-psyken" tidigare i svensk idrottshistoria och att det demografiska urvalet inte är så stort som i andra länder. Men i jantelagens Sverige måste vi väl säga att någotning som är bra, häftigt och helt otroligt är osvenskt. Eller hur?

Vem har planerat det här?

Det verkar vara VM i varenda skidsport just nu: Skidskytte till vänster, Åre till höger och rakt fram ligger skid-VM i Sapporo och väntar. Det är för mycket. Det som fungerar under ett OS funkar inte på egen hand.

Anledningen att det fungerar i OS är just för att det är olympiska spelen. Varje medalj är härlig och underbar men vem bryr sig om att ACO redan tagit två medaljer på två starter i VM och att Super G blev uppskjutet? Visst, många bryr sig, men det känns samtidigt som om mästerskapen tar ut varandra.

Vad sägs om att lägga VM i skidskytte i mitten av februari, alpina VM i slutet och skid-VM i mitten av mars? Så att man hinner andas. Fast FIS (det roligaste namnet på en organisation?) kanske inte bryr sig om vad skidskytteförbundet planerar eller hur alpnisterna tänker? Jag tror att de borde det. Precis som det skulle gynna ishockeyn intressemässigt att bara ha VM vartannat år och definitvit inte VM-år. Men jag antar att det är pengarna som styr och ska man gå efter tittarsiffror verkar publiken köpa att det är hockey-VM varenda år.

Men i fallet med de krockande skidmästerskapen tror jag att de skulle tjäna på att sprida ut mästerskapen. När det gäller såval allmänhetens som medias intresse och inte minst ekonomiskt.