Slutet för United

En snabb tanke idag bara. Wayne Rooney vann i söndags sin första titel med Manchester United. En ligacupfinal mot Wigan vanns och det är ju alltid stort att vinna titlar men att se United så glada över ligacuptiteln fick mig verkligen att tro att det är slut på deras storhetsperiod. När United var som störst åt man ligacuptitlar till frukost och de nya spelarna fasades in i vinnarkulturen. Idag finns inte den och killar som Rooney och Cristiano Ronaldo får yvas över Ligacupsegrar. En seger som för mig lika mycket symboliserar kommande nederlag.

7-2-5

Sveriges nya uppställning skrivs 7-2-5. Kanske några spelare för mycket på plan och definitiv för många medaljer. För många för SOK som innan spelen skrev ner medaljmålen från elva till sju. För många för att man ska ha tid att uppskatta varje enskild medalj. Snacka om feltajmat mästerskap att ta en efterlängtad medalj (läs: Anna Ottosson och damcurlarna) om det nu är mediauppmärksamhet man suktar efter. Men det kanske det inte är. De kanske bara ville visa för sig själva och sin närmaste att det kunde göra det. Att de kunde ta medalj, att det kunde hamna i historieböckerna.

Skickar en tanke till Markus Näslund. Killen som var en ynka andraassist från att vinna poängligan i NHL och en ynka ljumske från att vinna OS. Fast kanske hade Sverige inte vunnit med Mackan i laget? Jag vet inte men det jag vet är att jag alltid hellre har en Tomas Holmström i laget än inte. Fast jag hade ju å andra sidan Klas Ingesson som favorit i 94-laget. Men det är ju knäppt att Holmström ska komma in som reserv. Utan skador och återbud hade Bengt Åke inte stått där med Holmström och Kronwall utan med Näslund och Öhlund. Och kanske inte vunnit. Jaja, nu har den gyllene generationen vunnit och då ska inte ens jag klaga på mediehaussningen av Peter Forsberg.

Men det jag tänker klaga på är masstarten i en femmil. Det ska vara individuell start. Det är en av det mest spännande tävlingarna på hela OS och nu är man bestulen på den. Masstart är verkligen inte samma sak och när en rumän leder halva loppet måste det väl ändå säga något? Jag vet att jag inte är ensam om denna åsikt och därför hoppas jag att de snarast gör någonting åt det. Som Torgny Mogren sa i radio igår: ”fem mil är för kort för att starta samtidigt.” Härligt att fem mil på skidor kan vara för kort.

Häftigaste olympiern i elden igen

Idag tävlar Sveriges coolaste OS-deltagare igen. Britta Norgren togs med av SOK mindre än en vecka innan spelen började och har verkligen varit respektlös. Ingen medalj men nära i stafett och en elfteplats som bäst individuellt kanske inte skapar krigsrubriker i detta Sveriges bästa vinter-OS någonsin men det är framför allt sätter som hon kört på som imponerat. Dessutom verkar hon vara en late bloomer och Britta är faktiskt bara 22 år än så länge så till nästa OS kanske vi kan få en individuell medalj i längdskidor utan att det är sprint.

Hade Britta Norgren kommit fram vid något annat OS än just detta hade säkert uppmärksamheten blivit större men nu är blev det inte så och hon kanske kan fortsätta att bygga från det fördolda.

Nu hinner jag inte skriva mer för jag måste ladda inför Anjas första storslalomåk. Jag tror att Anja vinner idag men egentligen spelar det ju ingen roll, hon har ju redan sitt guld. Om det blir ett eller två tror jag inte spelar så stor roll för henne men det skulle vara häftigt om hon tog medalj. Det skulle i så fall bli hennes fjärde i detta OS och det vore helt fantastiskt. Ännu en sak som kommit lite i skymundan i detta medaljregns-OS.

OS är skidor och hockey

Vilket OS av Sverige, det måste man faktiskt tillstå. Det kanske trots allt ligger någonting i att framgång föder framgång. Även om jag förstås fortfarande tvivlar. Men Björn Lind. Vilken kille. Att i en sport med otroligt små marginaler vara så otroligt dominant är stort. Nästan lika stort som att förutse de två OS-gulden. Men nog om det. Benen skakar och jag är otrolgit nervös inför kvällens curlingfinal. Inte. Det måste nog till hockey eller skidor för att OS ska vara intressant.

Starkt förresten av Anja att komma igen efter den misslyckade inledningen. Inte misslyckat med två brons på tre starter om du frågar mig men hon kom ju till OS för att ta guld. Nu har hon gjort det och antagligen vinner hon storslalomen av bara farten. Janica har ju ont i magen. Pfft. Säkert. Så fort hon inte vinner har hon feber. Hon verkar ha fler bortförklaringar än Jose Morinho. Nu vill tönten att Messi ska stängas av i efterhand för filmning. Men det Robben gjorde mot Liverpool häromveckan var förstås helt okey. Förstår mig inte på folk som inte kan stå rakryggade efter en förlust. Det är en del av spelet men jag antar att Morinho var en av dessa småpojkar som började kasta grus på de andra småpojkarna när han själv gjort fel. Fast Morinhos uttalande där han förklarade att Barcelona är en kulturstad där man vet allt om skådespeleri var faktiskt ganska kul.

Läser precis i Offside om vänstersympatisören Lucarelli och högerditon Di Canio. Kan man egentligen skilja idrott från politik? Nuförtiden spelas i alla fall inte ”Stoppa matchen”, inte ens för matcher mot Saudiarabien. Fast idrotten av idag kanske är mer kommersialiserad än politiserad och jag är tveksam till om det är bättre. Men att göra fascisthälsning borde hur som helst vara förbjudet, även på en fotbollsplan. På samma sätt som att hylla Stalin borde vara det.´

Nej, fram för fokus på sport och idrott och inte på pengar, politik, dopning och slagsmål så får vi alla roligare.

Strukturproblem snarare än läggmatch

Läggmatch eller inte? Jag måste säga att jag verkligen inte bryr mig. Det är inte Tre Kronors fel att man hamnat i den här situationen utan sättet som turneringen är uppbyggd på. Finns det utrymme för att ta det lugnt en match, och dessutom tjäna på det så är det klart att man gör det. Tre Kronor hade säkert tagit de lugnt mot Slovakien även om det inte givit bonuslotten Schweiz i kvarten. Men nu såg det lite dåligt ut men jag kan inte säga att jag bryr mig. Har för övrigt just rakat av mig mitt helskägg trots att slutspelet i hockey-OS just börjar. Snacka om att vara illojal mot Tre Kronor. Förlåt.

Såg till och med Champions League-fotboll igår kväll istället för att följa den meningslösa kanske-lägg-matchen. Förlåt igen.

Sedan måste jag säga att jag blir så himla trött på sportjournalister som verkar sakna ett genuint sportintresse. Det intresset ska gränsa till nörderi; den som berättar ska veta mer än den som det hela berättas för. Imorse sa personen i morgonsportens studio att Arsenal tack vare 1-0-segern borta mot Real Madrid hade bra chans att gå till slutspel i Champions League. Jag menar inte att man aldrig får säga fel men det måste väl finnas på näthinnan av alla sportjournalister, även i dessa OS-tider, att slutspelet i Champions League just dragit igång. Sedan att Arsenal är på väg mot sin första kvartsfinal någonsin i turneringen kanske inte studioreportern måste veta. Fast det skulle väl inte skada.

Nu ska jag gå och se Björn Lind köra hem sitt andra OS-guld. Det enda som kan hindra honom är ett stavbrott eller fall eller någonting liknande. Forza Lind!

Läggmatch eller ej, Sverige vinner OS-guld ändå

Igår var det snack om att Sverige skulle lägga sig i dagens match mot Slovakien. Och det blev ett himla ramaskri och jag måste säga att jag förstår de som ramaskrek. Har vi inte lärt oss någonting sedan Salt Lake? Hur bra är det egentligen att få möta det ”sämsta” laget i en kvartsfinal? Får vi möta Schweiz gissar jag på förlust med 4-3. Fast inte Salo är med. Hmm, ingen Salo, då kanske vi lärde oss någonting från Salt Lake-spelen ändå? Lite elakt och inte riktigt sant men ganska tacksamt att hacka på Salo.

Jag tror inte Sverige lägger sig men vi förlorar nog mot Slovakien ändå. Fast det är ingenting att oroa sig för, Sverige vinner ju OS-guld i herrhockey den här gången, det stod ju klart redan när Foppa blev spelklar, var det inte så?

Förresten. Grattis AIK. Nu har man äntligen värvat en kille som faktiskt spelat i en högre serie än den de själva låg i förra året. Visserligen en kille som inte fick vara kvar i sin klubb för att han var för stökig men ändå. För som någon klok människa som jag inte kommer ihåg namnet på sa: om man bara värvar spelare från Superettan hamnar man själv där snart. Å andra sidan värvar Bajen ingenting. Och Jeffrey Aubynn är lika seg som vanligt och ingen offensiv innermitt finns det. Ser ut som om Djurgården blir bästa stockholmslag igen.

Utan att detta ska bli alltför politiskt måste jag bara säga att införa betyg i låga åldrar, och därmed peka ut vilka som behöver hjälp, utan att tillföra resurser som kan stötta de utpekade är som att göra en analys av vilka muskler en idrottare behöver förbättra och sedan kasta bort nyckeln till gymet: måttligt effektivt.

Psykologiskt humbug ger svenska medaljer

Om någon hade sagt till mig innan OS att de svenska stafettlagen i långfärdsskidor skulle komma trea respektive fyra hade jag knappast tagit den personen på allvar. Att dessutom Anders Södergren skulle vara ett par hundra meter från medalj på 30 kilometer och vara en av favoriterna inför femmilen hade inte direkt ökad uttalarens trovärdighet. Men nu är det faktiskt på just det viset och jag tänker så det knakar när jag försöker komma på varför, hur det kunde bli på det viset.

Många har talat om en positiv trend i svensklägret, att de två sprintstafettgulden kom så tidigt tog bort pressen på övriga i truppen. Även om jag vet att människan är ett ganska simpelt djur har jag lite svårt att begripa resonemanget. Skulle curlingdamerna bry sig om ifall Sara Kjellin kom trea eller fyra i puckelpist? Påverkar Britta Norgrens fina OS Anna Carin Olofssons prestation på skjutvallen? Jag har svårt att se det men det kanske finns någon fin psykologisk förklaring till den påstådda effekten. Men den skulle jag vilja höra i så fall.

Den svenska OS-truppen består av elitidrottsmänniskor och utan att påstå att de är elitmänniskor ligger ju hela deras fokus på att deras egen prestation. De tränar hela tiden på att skärma av sig från vad mottävlarna gör och bara koncentrera sig på sig själva. Hur kan de då påverkas av att andra svenskar gör bra ifrån sig?

Men om det nu skulle vara på det viset kan det förklara de senaste ganska skrala OS:en: vi fick inget tidigt guld och då blev de andra ledsna och kunde inte prestera. Kanske skulle man då talat om för de aktiva att indelningen av folk i nationer är godtycklig. Att det, historiskt sett, inte var så länge sedan Norge var svenskt och att gränser flyttas hela tiden. Så som det här OS:et utvecklats är det dock kanske inte något vi ska föra fram vid de turinska diskussionsborden utan snarare vänta med till dess det går dåligt igen. Och det kommer det att göra. Kanske inte det här OS:et men nästa eller spelen efter. Glöm aldrig jantelagen.

En skön 5-0-förlust

Eftersom ju idrott är logiskt så borde det väl gå rusktigt bra för Sverige i ishockeyturneringen i OS nu när gruppspelet går åt skogen. De senaste gångerna har det ju varit tvärt om, kanongruppspel och torsk direkt matchen betydde någonting. För övrigt är ju Vitryssland inte ens med så vad kan gå fel? Och idag testas Foppa, mannen som ska göra hela skillnaden. In med Nyllet säger jag!

Kan man verkligen vara nöjd med en silvermedalj när man var 2,4 sekunder från guldet? Kan man var nöjd med silver när en bom mindre hade gett guld? Kan man vara nöjd med silver när man tagit guld om banan varit 300 meter längre? Ja, tydligen. Magdalena Olofsson, förlåt, jag menar Anna Carin Olofsson, verkade i alla fall nöjd trots att detta rimligen är både hennes både första och sista OS. Ingen riktig vinnare där inte. Men kanske vilken typ av framgång som helst får Olofson att känna sig som en vinnare eftersom hon förut höll på med längdskidåkning utan gevär och vi vet ju alla hur bra svenskorna är på sträckor över 1,5 kilometer.

Läste någonstans att Chelsea börjar få svårt att värva folk. Och inte på grund av att Abramovitj tröttnat och slutat pumpa in pengar utan för att folk är oroliga att de inte ska få spela om de går till Chelsea. "Det finns redan två bra spelare på varje position, ska de ha mig som typ tredjebackup till ligacupen eller?" Om detta verkligen stämmer så måste jag säga att Chelsea värvade för fort och inte fick de bästa spelarna de kunde ha fått. Kommer vi månne de närmaste åren få se en hel del bytesaffärer med Chelsea inblandat? Ja, jag skulle inte bli särskilt förvånad om Chelsea måste göra sig av med vissa spelare för att kunna få andra att komma.

Hellre etnocentrism och störtlopp än påtvingad cricket

Snart är det äntligen dags för Champions League igen! Åttondelsfinaler med många smaskiga möten och inte minst Chelsea-Barcelona. Bara det mötet känns större än hela OS. Märkligt förresten att lägga en massa andra sportaktiviteter under OS. Det enda som media fokuserar på är ju OS, man förtränger exempelvis nästan helt att det snart är slutspel i bandy. Inte för att jag kanske bryr mig så mycket men man kan ju tycka att de som lade spelschemat för bandyns elitserie borde lagt in något slags litet uppehåll för att istället få fullt fokus när OS är över.

Men det största missen måste väl ändå tennisen gjort som lade Davis Cup-matcherna med början samma dag som OS-invigningen. Snacka om att vilja hamna i skyundan. Eller är det bara i Sverige, Norge och ett par ställen till som vinter-OS över huvud taget är av intresse? Antar att man i Argentina (det var de vi mötte i Davis Cup, om du glömt - eller förträngt - det) bryr sig mer om avancemanget i Davis Cup än Anjas brons i störtlopp. Det är bara att inse att idrott och idrottsbevakning är etnocentriskt och det är kanske inget fel i det. Vi slipper ju i alla fall cricket.

Vinter-OS är inte fotbolls-VM

Oj då. Har precis märkt vad som var skillnaden mellan vinter-OS och exempelvis fotboll: de två gulden igår är för min del redan glömda. Visst, det ska bli spännande med Anjas störtlopp – framför allt nu när Kostelic är sjuk och hon faktiskt har chansen att vinna – men jag är rädd för att även ett Anja-guld skulle blekna fram emot skymningen.

Nej, vitsen måste ju vara att känslan ska sitta i. Som att man alltid kan plocka fram Ravellis straffräddning eller Kennet Anderssons enorma hoppspänst en kulen dag i november och bli på glatt humör. Fast det är klart, så kanske andra kommer att använda sprintgulden?

Själv får jag nog vänta till sommaren för att få ut något varaktigt men just nu är ju vinter-OS ett alldeles utmärkt tidsfördriv: heja Anja!

För övrigt: Det är tydligen fortfarande bara 50% chans att Foppa spelar. Och vilken form kommer han vara i då? Och så finns Michael Nylander att tillgå, vilket slöseri. Dessutom, undrar hur de andra spelarna känner när allt hängs upp på Foppa? Snacka om att lagledningen sätter krokben för det egna laget.

200.000 gånger så snart

Först tog det 12 år att ta ett nytt vinter-OS-guld, sedan gick det fort värre. Drygt 200.000 gånger så kort tid tog det att ta nästa svenska viktoria. Imponerande. Skönt att de införde sprintstafett på OS, den passar svensk idrott perfekt: det är inte klassisk distansskidåkning men däremot är det i lag så att den där svenska lagandan kan komma fram. Hur som helst, i medaljligan spelar det ingen roll vilken idrott medaljen kommer ifrån och nu, just för ögonblicket, ligger vi före Norge i medaljligan.

Fast egentligen, vem bryr sig? I och för sig ska jag villigt erkänna att jag fick lite gåshud under den första sprintfinalen men just när det gäller Norge och deras framgångar är det ju bara att konstatera: i juni spelar Sverige fotbolls-VM, vad gör Norge då?

Till sist. Återstår att se om Björn Lind uppfyller min andra förutsägelse, det vill säga att han skulle ta två guld i Turin.

Järn och igenkottar

Såg Anders Södergren åka skidor igår och det var nästan som i fornstora dar, när svenskarna dominerade. Enda skillnaden var att ledningen bara höll till en kilometer före mål, sedan flög de andra förbi. Strunt samma, Söderberg körde så hårt han kunde och det räckte ändå till en femteplats. Det är ju för övrigt lite märkligt att vi stirrar oss så blinda på just medaljer. Det är ju inte något allom givet att just tre stycken ska firas efter en tävling. Hade, någon gång för länge sedan, de som bestämmer bestämt att fyran får järn och femman sten så hade vi ju firat Söderberg som en hjälte igår. Det tycker jag vi borde gjort ändå. Tycker att man borde införa medaljer för fyran och femman också. Fast det är ju lika godtyckligt det, förstås...

Tittade på Royal League igår och Kalmar spelade med sin sedvanliga igelkottstaktik. Den höll - som vanligt - på att lyckas men skillnaden var att man missade de lägen som kom. Är det någonting jag lärt mig om fotboll de senaste åren så är det att chanserna måste sitta om man ska spela igelkott. Kolla på Grekland i EM och kolla på Chelsea i Premier League. Visserligen skapar Chelsea ofta tillräckligt med chanser för att inte behöva sätta alla men annars är deras signum verkligen att aldrig släppa in några mål och sätta den en eller två chanser som dyker upp.

Jag vet, inte så vältajmat att skriva att Chelsea är så bra när de just fick stryk med 3-0 i helgen mot Middlesbrough av alla lag men det kanske är enda gången som Chelsea är intressanta under årets säsong. I Premier League ska tilläggas. I Champions League finns fortfarande mycket att bevisa.

En Janica för mycket

Anja är överlägsen de flesta när de stämmer för henne men det finns en kvinna som hon helt enkelt inte rår på. Janica Kostelic är bättre när allt stämmer för henne och även när hon inte kör 100%. Det måste var otroligt enerverande för Anja Pärson; hade inte Janica börjat med utförsåkning hade Anja kunnat fegåka hem minst ett par, tre guld. Nu blir det tufft nog att få något alls.

För Janica Kostelic brukar inte direkt åka ur. Minns VM förra säsongen när Janica startade i tre grenar och vann, just det, tre guld. "Resten" tog Anja men i OS startar Kostelic i alla fem grenar.

Anja tävlar i tur och ordning i störtlopp, kombinationen, Super-G, slalom och storslalom. Jag gissar att om Anja inte har något guld när det väl kommer till slalom kommer hon satsa så mycket så att hon åker ur och sedan säga: hellre det än ett silver till. Då har hon nämligen tagit silver i såväl kombination som super-G efter den läskiga uråkningen i det inledande störtloppet. Och sedan, till slut, så orkar hon inte ladda om till storslalomens första åk och trots att hon är överlägset snabbast i andra åket blir det bara silver igen. Anja i tårar.

Jag vill förstås att jag ska ha fel, att Anja – och Sverige - ska få vinna guld. Men tyvärr tror jag att Kostelic. För min del kunde gärna Janica få en två veckors-förkylning. För även om det sägs att anledningen att Roger Federer inte är populärare är att han inte har någon att fajtas mot - ingen rival, ingen McEnroe. - så må det vara så men jag hade bra mycket hellre varit utan Janica Kostelic och sett Anja köra hem fyra OS-guld.

Till sist: tror att Björn Lind tar två OS-guld, ett i sprint och ett i sprintstafett!

Tänk om...dopning aldrig funnits

Nu har man hittat de första dopningsfallen redan innan OS. Är det bra eller dålig? Jag vet faktiskt inte. För antingen betyder det att fuskarna äntligen är på väg att bli ifatthunna eller så betyder det bara att det alltid varit mycket fusk men att det är först nu som IOK genom att lägga mer pengar på dopningstester kommer på dem. Vet inte vilket det är men man kanske för säkerhets skulle ska lägga till att de som åkt fast hittills bara har marginellt förhöjda blodvärden: tillräckligt för att inte få tävla men inte tillräckligt för att bli avstängda direkt.

På tal om dopning finns det de som påstår att bara Johan Mühlegg hade åkt fast för dopning innan spelen så hade Per Elofsson sopat rent där borta i Salt Lake. Kanske är det så, kanske inte. Men det är väl det som är en av tjusningarna med sport, alla "tänk om".
Om Anders Svenssons helikopterfintsskott gått in, hade Sverige vunnit VM då?
Om lottningen varit annorlunda, hade vi mött överlägsna Brasilien först i finalen 1994?
Om Foppa inte kommit ur vinkel och trollat fram en Kenta Nilsson-fint ur hatten, hade vi bättre kommit ihåg Tommy Salos fantastiska, lika avgörande, räddning på, jag tror att det var, Paul Kariyas skott?

Vem vet, och det är ju som sagt en av många, härliga aspekter om sport. Men vilket är det största "tänkt om-et" i svensk idrottshistoria? Ja, jag vet lika lite som du. Men alla får ju tycka till. Och det är också en annan fördel med idrott.

Nu hade jag ju lovat att det skulle handla om Anja och hennes guld idag och det kommer det att göra. Men det kommer först lite senare.

Curling och Royal League

Har fortfarande inte återhämtat mig efter chocken att Foppa är skadad. Men det som är tråkigast för mig är ju att Peter Forsbergs ljumske slår ut alla andra nyheter. Jag skulle istället vilja ha en genomgång av hur det går för våra andra stjärnor. Hur påverkas Sudden av att spela i ett Toronto som förlorar hela tiden? Varför är Alfredsson inte lika het som i början av säsongen? Till och med när Foppa själv sagt att han inte lämnar besked förrän imorn är det det viktigaste som hänt idag.

Nåja, vad gör väl det. Imorn börjar vinter-OS och på söndag återuppstår Royal League. Skön kombination: alledels strax lite curling men först ska vi sopa undan snön på Ullevi och spela fotboll. Snacka om att det borde finnas synergivinster att göra... Annars tycker jag kanske inte att den största behållningen med vinter-OS är just hockeyn. Det kan, om jag ska vända blicken inåt ett tag, ha att göra med att det gått så dåligt för Tre Kronor de senaste gångerna men också med det faktum att här finns chansen att se många mindre sporter och kanske lära sig någonting, det blir inte bara en sifferrad i tidningen utan man får följa hela händlseförloppet.

Sedan kan man ju inte förneka att det ska bli otroligt kul att se om Anja får sitt OS-guld. Men det får ni läsa mer om imorgon.

Tjatet om Foppa

Bara två dagar kvar till OS. Och det som, åter igen, ska bli den stora chansen till revansch för Tre Kronor. Men det enda nyheterna handlar om är Foppas medverkan eller inte. Ok, han är en av världens bästa hockeyspelare. Ok, Sverige har en större chans att vinna OS om en skadefri Foppa är med. Läste du noga nu? S k a d e f r i F o p p a. Ha, om Bengt-Åke utgått från det kriteriet så hade han ju inte ens blivit uttagen i den preliminära 60-mannatruppen.

Visst vill vi alla ha med Foppa i OS, både för att öka chanserna att vinna och för hans underbara passningar. Men en 80%-ig Foppa är faktiskt helt värdelöst. Peter Forsberg spelar på ett vis som gör att han över huvud taget inte kommer till sin rätt om han inte kan ge 100%. Det finns de som bara är målskyttar och åker omkring och petar in puckar och knappt får eller ger en tackling under hela matchen. Men sådan är inte Peter Forsberg.

Peronligen kan jag tycka att om man inte har spelat en match på riktigt länge och dessutom känner av skadan en vecka innan första matchen i OS så ska man inte spela. Inte så att jag förväntar mig att Foppa ska tacka nej - vem vill tacka nej till OS - men Bengt-Åke borde peta honom. Framför allt när det ger honom chansen att reparera den första uttagningen när Mikael Nylander petades.

Alltså: bort med Foppa, in med Nyllet. Det kanske dessutom gör så att de andra spelarna i Tre Kronor inte bara väntar på att allsmäktige Foppa tar tag i saken utan istället gör något själva. Även när det inte bara gäller gruppspelet.

Det vackra spelet

Fotboll ska vara det sköna spelet, de underbart vackra crossbollarna och de distinkta avsluten. Även en stenhård glidtackling kan kittla och självklart alla tusentals sätt att göra mål på. Men sedan finns det de som förstör. Men idag handlar det inte om de som maskar eller ens de som spelar med händerna. Idag handlar det om Arjen Robben och hans likar. Att se ut som om man fått en kanonkula i pannan när det handlar om en fingerviftning är inte bara löjligt utan riktigt spelförstörande. Att få motståndaren utvisad på det viset ingår inte i spelet. Nu kanske visserligen motståndaren i det här fallet ändå borde blivit utvisad för den kapning han gjorde i situationen innan men det är inte det intressanta just här.

För lika väl som man kan bli avstängd i efterhand för för hårt spel efter att en disciplinkommitté granskat en video bör uppenbart skådespeleri bestraffas. Det verkar som om det enda som fotbollsspelare förstår är strikta förhållningsorder. När man blev hårdare på tacklingar bakifrån minskade dessa, så varför skulle det inte funka på skådespeleri?

Självklart kan man inte ändra hur mycket som helst i matcherna efteråt och även om straffsparken är tillfilmad ska målet gälla. Men stäng sedan av skådespelaren i tre matcher så blir det nog inte så intressant att göra igen. Och Robben? Han borde stängas av tre matcher direkt, plus lika många som José Reina. Då kanske han tänker sig för nästa gång han får en kanonula i pannan.