Cykelsportens stålbad nödvändigt

Det blir inte så ofta och oproportionerligt mycket cykel på den här bloggen men det får faktiskt vara så. Cykeltävlingarna just nu saknar värde på annat sätt än att de fungerar som utrensarna av de största stjärnorna. Man kan tycka att det här förstör för cykelsporten men jag tror att det är precis tvärt om.

Det är den enda vägen att gå, att ta hårdare tag mot dopning och verkligen sätta fast alla fuskarna oavsett hur stora stjärnor de är. I längden kommer sporten att tjäna på det och nya stjärnor kommer alltid att komma fram.

Det kastar dock en skugga över de stjärnor som varit, alltså det faktum att alla de slog var dopade. Jag tänker förstås på Lance Armstrong, som ju aldrig åkte fast även om L’Equipe hävdade att man hade bevis. Han besegrade allt och alla, inklusive folk som nu åkt fast för dopning. Men Lance la väl av i tid, innan de började testa på allvar.

Jag välkomnar upprensningen i cykelträsket för cykel är – faktiskt – en ganska underhållande sport att titta på när man väl satt sig in lite grand. Hoppas bara att Cykelförbundet försöker dra upp roten till problemet och inte bara skalar av på ytan. I så fall kanske vi får en cykelsport som åtminstone är lika ren som skidåkning och friidrott. Om nu de är rena…