Kortbane-EM – i friidrott?

För ett par veckor sedan var det inomhus-EM i friidrott i Birmingham. Någon som kommer ihåg hur det gick? Sverige plockade som vanligt ett gäng medaljer och det gjordes bra resultat men motståndet är ungefär som ett kortbanemästerskap i simning: Några av de bästa är förvisso där men det ses mer som en träningstävling än ett mästerskap.

Visst, det är bra för unga och orutinerade friidrottare att få känna på hur det är i ett seniormästerskap men håll med om att det är svårt att hetsa upp sig över en svensk dubbelseger i höjdhopp när knappt några konkurrenter är med. Förutom Holm och Thörnblad fanns ingen av de åtta bästa på världsårsbästalistan med och då ska man veta att alla inte ens tävlar inomhus.

Det känns som en tävling för de invigda men rent meritmässigt inte mycket högre än en världscuptävling i skidskytte. Inget ont om skidskytte, men att vinna en världscuptävling i skidskytte, eller hela världscupen för den delen, går ju inte direkt att jämföra med ett OS-guld. Eller hur, Magdalena?

Ska man då skrota inomhusmästerskap i friidrott? Ja, kanske det faktiskt. Det känns som om det funkar på ungdomsnivå men det är svårt att ta ett inomhusmästerskap på seniornivå på allvar. Liksom kortbanetävlingar i simning. Jag tror att den sortens tävlinngar till slut riskerar att urholka värdet av en mästerskapsmedalj, och det är en betydligt större fara för de något mindre idrotterna än vad man har att tjäna på uppmärksamheten idrotten får under en endaste helg.

Fegt att tippa på toppen?

För första gången i den här bloggens historia satt alla tipsen. Med facit i hand kanske det var fegt att tippa att de fyra topplagen skulle gå vidare men kom ihåg att det faktiskt inte var så självklart när slutspelet skulle till att börja. För övrigt kan ju den missunnsamme trösta sig med att jag trodde att LHC-Luleå skulle bli den hårdaste matchserien.

När det gäller semifinalerna känns det som om Linköping redan försatt sina chanser att rubba Färjestad när man förlorade första matchen. Nu måste man, förutom att vinna sina återstående hemmamatcher, vinna två matcher i Karlstad. Det låter sig näppeligen göras och det är otroligt svårt att se vilket lag som ska stopp Färjestad.

Den andra semifinalserien känns betydligt jämnare. Och betydligt sämre. Inte bara det att den första matchen var erbarmlig och fruktansvärt loj: Ett lag som inte vunnit borta i slutspelet och knappt orkade slå ut Brynäs mot ett lag som fått ödsla massvis med kraft för att ta sig vidare. Modo var väldigt lite mindre dåligt än HV71 senast men hade flyt med utdelningen, i Jönköping blir det nog ett annat HV men samtidigt känns det näst intill omöjligt att sia om utgången totalt. Kan tänka mig att lagen tröttar ut varandra – någonting det säkert inte klagas på i Värmland. Om jag måste tippa att något lag går vidare får det bli Modo, men det är lika mycket en förhoppning för att det ska bli en näsbränna för den stora andelen otrevliga supportrar i Kinnarps Arena.

Färjestad ger drygt en och en halv gånger pengarna som svenska mästare. Det kan låta lite men jag tycker att det verkar vara ett bra odds. Någon som sätter emot?

Äntligen slutspel – men inga skrällar i kvartarna

Äntligen dags för slutspel i ishockey! För ett par år sedan trodde jag inte att det var en mening jag skulle skriva under på. Men med den makalösa avslutningen av grundserien och slutspelsvalet känns kvartsfinalerna riktigt heta. Några tankar om drabbningarna.

Färjestad måste bara slå ut Mora. Färjestad är skyhöga favoriter och det med rätta. Rent poängmässigt är Jönssonligan den fjärde bästa kedjan i Elitseriehistorien och dessutom har laget den poängbästa backen genom tiderna i Janne Niskala. Att målvakterna möjligen inte är SM-guldmålvakter kommer inte att märkas förrän tidigast i semifinalerna. Mora har seriens bästa målvakt i Juha Pitkämäki och vassaste målgöraren i Pavel Brendl och även om Mikael Simons gjort fem mål på de fem senaste matcherna så får Mora vara glada om de vinner en enda match. Som en extra försvårande omständighet har laget dessutom ingen trepoängare i Löfbergs arena.

Seriens fulaste lag mot det minsta. HV71 borde köra över formsvaga Brynäs men håller Erik Ersberg i slutspelet. Vi får väl se. Robert Kristan i Brynäskassen har bara släppt in ett mål på de två matcher han stått mot Jönköpingslaget och jag tror att det blir en hård serie. Men HV:s backbesättning gör att jag tror att serietvåan går vidare.

Modo hade inget lätt val att göra: Man hade minusstatistik på alla lag på plats fem till åtta och man tog Timrå istället för Luleå. Nu blir det västernorrlandsderby mot ett Timrå som knappt gör mål över huvud taget. Om jag minns rätt har man gjort mer än ett mål två gånger på de tio senaste matcherna. Det håller inte i ett slutspel mot ett av seriens bästa lag. Det här känns som den kanske svagaste kvartsfinalen och just det gör att Modo trots allt går till semi.

Linköping är formstarkt men låg faktiskt på kvalplats så sent som för två veckor sedan. Luleå är laget som ingen ville välja. Den klart öppnaste serien och mycket hänger på Stana i LHC-kassen. Spelar han som på slutet så vinner Linköping, darrar han – som i sin första tid i LHC – så vinner Luleå. Tror ändå att Linköping drar det längsta strået och det innebär att de fyra topplagen alla går vidare, för bara tredje gången på elva år.

Det betyder att semifinalerna blir Färjestad-Linköping och HV71 mot Modo. Men det är klart, det är ett tag dit…